Nu har skottebloggen varit igång i snart en vecka och med stadiga 30-40 unika besökare/dag - tack så mycket, välkomna ska ni vara! - så kanske det är dags för en presentation av blogginnehavaren. Jag är en matte på livets middagshöjd, kommen till den ålder då man förväntas ta upp nya hobbies, t.ex stavgång och knyppling. Detta är inte riktigt min grej. Det blev en blogg om skotsk terrier!





Nej, jag har ingen skotte (än), har aldrig ägt någon skotsk terrier, inte ens en terrier över huvud taget. Är sällsynt handikappad i den illustra läsekrets av personer som kan tänkas titta in.





Men... jag har sysslat med hund i hela mitt liv; dels yrkesmässigt, medarbetat i de flesta hundtidskrifter i Norden samt Dog World Annual. Författat och översatt ett halvt dussin böcker, mest om hund.





Med start 1968 har jag fött upp en del av raserna schäfer, japanese chin, tibetansk spaniel, pekingese - fast inte alla på en gång, förstås. Med åren blev det ett 60-tal champions. Sedan tio år tillbaka är västgötaspets min ras. Mer om detta på www.geocities.com/ulvuskennel eller http://ulvus.bloggagratis.se





Men skottar då? Var kommer dessa in?





Jo, dessa charmiga små hundar har alltid skvalpat runt i bakhuvudet. Tror det kommer sig av följande: jag var ett litet djurälskande barn, som inte fick ha hund för mina föräldrar. DÅ - på 50-talet - var skotskt terrier en stor ras. En förstående faster tog mig med på utställningar och på något vis hamnade jag alltid vid skotteringen. Sådant sätter sina spår. Jag såg alla dåtidens stora; fru Birgit Westerström (Ferox) och körsnär Sven Sundquist (av Brååtha), fru Carin Boman-Lindhé (Mountebank) m. fl. Tanten i gottkiosken i Hagalund sålde Terrierklubbens tidning och på så vis kom jag också att leta mig fram till terrierutställningar. Det känns som om hundsportens vagga på ett alldeles särskilt sätt har stått i terriergruppen. Jag minns också första gång som då den då 19-årige Hans Lehtinen dömde i Sverige. Rasen var skotsk terrier; kommentarer från ringside om det finska underbarnet: "Hasse är långsam, men bra!" Påminde Hans Lehtinen om detta tillfälle c:a 50 år senare och typiskt nog, han kom ihåg varenda hund...





Så har det rullat på, familjen har fortsatt sin strävsamma id, utestängda skottelivets fröjder. Ända tills senaste Stora Stockholm som vi skulle bevista, min yngsta dotter Ingrid och jag. Vi hade precis visat upp våra pressleg vid entrén, när Ingrid framför ett personligt önskemål: "Mamma, kan vi inte titta på skotskt terrier? Jag har alltid vela ha en sådan, en svart..." En kompassnål hade inte kunnat göra större utslag! "Va! En skotte! Vad roligt!" Vi girade hastigt höger i nittio graders vinkel och letade upp Skottefederationens monter. Där blev vi väl mottagna, trevliga människor, bedårande hundar, svansviftningar och tartan i massor. Glada och belåtna traskade vi bort med väskorna fulla av broschyrer, tidningar och julkort med små skottar på!





Resultatet av det spontana monterbesöket, lille Viggo - Raglan Reform Club, bor nu lyckligen hos Ingrid och Ola och har även fått en storebror, västgötaspetsen Uno.





Resten är så att säga historia...
PS. Så här efteråt kan jag inte låta bli att fundera. Vilken skotte var det som stod i montern denna historiska glädjedag? Han var mörkt brindle, klädd i fin tartanväst och viftade sig rakt in i våra hjärtan. Vilket PR-geni!

Det ska finnas balans i varje bit av en skotsk terrier! Här representerad av en UK Champion, Ch Stuane Obsession. Ingen kan undgå att attraheras av skönheten hos en topskotte i form; ett ben i varje hörn, svansen i topp, öronen spetsade, skägg och ögonbryn morskt framåtriktade och varje hårstrå på plats i den utställningsberedda pälsen som en smickrande kontur. Men hur vacker och välputsad en skotsk terrier än är; det är för karaktären som skotten vinner och behåller sina beundrare!
Den skotska terriern kan kanske uppfattas som aningen fjär mot personer som inte är dess vänner. Och i själva verket gjorde författaren P G Wodehouse mycket lite för att förbättra skottens rykte genom att låta Aberdeen terriern Bartholomew attackera polisers smalben och överhuvudet taget ge rasen en herostratisk ryktbarhet i boken "The Code of the Woosters". Han balanseras dessbättre av en annan skotsk terrier, den charmerande McIntosh, i "Very Good Jeeves"!

Drottning Ingrid av Danmark, då hon fortfarande var svensk prinsessa, med sin skotska terrier.