Alla inlägg under augusti 2008

Av Ingrid - 7 augusti 2008 11:18

Många människor äcklas av dagens ytlighet och fördumning. Det finns en fullt kännbar trend mot attribut som signalerar mer bestående värden. Detta behöver inte bara innefatta vad som kommer till uttryck i succén med Antikrundan eller det nymornade intresset för renovering av gamla hus. Människor söker sig till allvar och stabilitet, från risksamhället och allt som rasar; tvillingtorn, aktier, pensioner och it-bransch. Den skotska terriern är en sådan kvalitetsmarkör.





Här får skotten representeras av en verkligt fin tik, Int Ch Raglan Rebecca, ägare Monika Knutsson-Hall, uppfödare Dan Ericsson. Rebecca är ett sällsynt vackert exempel på gott uppfödarsamarbete, e Ch Floreo Indigo u. Int Ch Raglan Regatta. Förutom sina egna stora utställningsframgångar blev Rebecca också mor till fem Champions, varav den vackra Ch Floreo Mistletoe presenterats tidigare.





Rebeccas resultat på Skottefederationens utställningar:





BIS 1985 Skåne, domare: Gunilla Kilger, Tyskland





BIM 1984 Göteborg, domare: Raymond Taylor, England




BIM 1984 Skåne, domare Elisabeth Spång





BIM 1986 Enköping, domare Susan Gaskell, England

Av Ingrid - 5 augusti 2008 11:06

We are On Vacation at the Ulvus kennels! Up-dates on MacViggo´s Diary http://www.ulvus.bloggagratis.se/

Av Ingrid - 2 augusti 2008 12:51

Dagens skottebetraktelse skulle sett annorlunda ut... Jag brukar hålla isär skottebloggen från min "andra blogg", vilken av naturliga skäl handlar om lite andra saker. Men nu blir det så här! Alltså, repris från Ulvusbloggen!



Bilden visar Eng Ch Raglan Rose Maiden at Brio. Den svenskfödda skottetiken står för svensk hundsports största framgång genom tidena - BIS:2 på Cruft´s 2002 - världens främsta utställning! Det är ingen tillfällighet...



Paralleller kan dras till nyligen timade världsutställningen i Stockholm.



Kontrasten på WDS kunde inte vara större; en blågul final med pepparkakor, majstång, surströmming och tom "små grodorna", därtill arrangörer som lyfte fram dansande flickor och lydnadshundar som det mest sevärda. Svenska SBK-raser, omhuldade och centralt reglerade med tvingande krav inom avel och annat, kunde inte hävda sig internationellt. Med något enda undantag inga topplaceringen i rasen till svenskfödda brukshundar. Vår populäraste ras med deltagarantal i nivå med affenpinscher... Till och med FS-ordförande noterar i sin ledare (Brukshunden) detta nedslående faktum.



Och så kronan på verket - en amerikanskägd/uppfödd terrier som toppar hela kalaset! Landet vi förknippar med förkonstling och trams. Sealyhamterriern från USA var helt enkelt bäst! Hur kunde det gå till? Så här förklarar allrounddomaren och terrierexperten Dan Ericsson i Ingrids intervju (Brukshunden):



"Sealyhamterriern var och är fantastisk – en till alla delar harmoniskt byggd hund där varje del passar samman på ett mjukt och naturligt sätt i kombination med härliga rörelser, vacker päls och oemotståndlig utstrålning. En enastående hund och den värdigaste vinnare man kan tänka sig! Amerikanska hundar kritiseras ibland med fog för att vara ganska överdrivna, men den här lilla terriern är levande bevis för att det minsann inte alls behöver vara så. Han är helt enkelt så nära standarden som man rimligtvis kan komma – allt hos honom är välbalanserat och proportionerligt."



Hur kunde det bli så här? Varför kan inte våra svenska hundar hävda sig internationellt? Har vi lagt våra hundrasers framtid i fel händer? Rimligtvis hänger det ihop. Det är helt enkelt en fråga om kultur. Jag skulle kunna illustrera inlägget med en västgötaspets, men väljer att inte göra det. Västgötaspets är förvisso en kulturras, tom en nationalskatt, men är enligt mitt förmenande på väg åt fel håll; lite för mycket fart, lite mycket stress, lite för konstiga vinklar, rasbärare (domare/uppfödare) som har klen uppfattning om typ. Dessutom är västgötaspetsen på väg in i samma avelsmönster enligt kontinental (läs tysk) modell, som präglar brukshundarna. Alltså fokus på HD, AD, MH, tandräkning och centimetrar, prestationskrav enligt sinnrika tabeller, allt i ett vällovligt syfte, men med konsekvens att en tredjedel av stammen bortfaller per år. Minskad genpool! Nya sjukdomar i en aldrig sinande ström... När jag födde upp schäfer för 30-40 år sedan, då var kliande hundar ett okänt begrepp. Mina schäfrar tålde allt, dagens hundar måste äta specialkost. Den svenska schäfern är idag i praktiken två raser, vilket kunde ses på ett nästan övertydligt sätt på WDS (och som kommenterades av bekymrade SBK-ansvariga); de som som knatar i vänstervarv i ringen och de andra, de som försvaret och polisen hade på uppvisningarna.



Hur står det till med den kynologiska kompassen i dagens hund-Sverige? Det finns anledning att påminna om Ronnie Irvings ord (ordförande The Kennel Club) vid SKK:s generella domarkonferens:



”Breeding dogs, like judging, is an art – not a science. The art should be supported by science, not dominated by it”.



Alltså, detta får illustreras av en skotte, då Skotten ÄR Kultur! Svenska skottar är dessutom erkänt världens bästa.



Hundsportens vagga stod i England, och då på ett alldeles särskilt sätt i terriergruppen. När den första skotteklubben bildades i England hade Sverige inte ens en kennelklubb. Som ras har skotsk terrier ett halvt sekels försprång före de flesta SBK-raser och naturligtvis också västgötaspets.



Skotsk terrier är och har konsekvent varit i händerna på skickliga uppfödare med livslång trohet till rasen. Skottefederationens RAS (rasspecifik avelsstrategi) och raskompendium är sammanställda av folk som vet vad de talar om, samt i befriande avsaknad av pekpinneri och önsketänkande. Skotsk terrier döms så gott som enbart av experter på rasklubbens utställningar. Allt detta tillhopa har resulterar i den kvalité vi ser idag. Dessutom är skotten mentalt stabil, har utmärkt karaktär samt är frisk!



Är det förmätet att dra slutsatsen att detta förhållande hänger samman med ovanförmälda?

Skapa flashcards