Alla inlägg under oktober 2008

Av Ingrid - 17 oktober 2008 16:58

Jo, visst är det Bingo! Can Am & Eng Ch Bardene Bingo - en av tidernas allra största. Historien om Bingo har många poänger - skottebloggen ska försöka få med en del. Så här var det:
Först och främst var Bingo ingalunda resultatet av någon planerad avel - han kom till genom tjuvparning av två halvsyskon. Bingo artade sig dock väl och erbjöds till salu till körsnär Sven Sundquist, kennel av Brååtha. Sundquist tyckte sig dock inte ha tid och möjlighet att resa för att ta försäljningsobjektet under okulärbesiktning, utan köpte istället en bror, som dock inte blev fullt så framstående.
Kvar i England skulle Bingo ställas ut för engelska skotteklubbens mångårige ordförande, Max Singelton, kennel Walsing. Bingo anmäldes till alla förekommande klasser; från Puppy och uppåt - och vann dem alla!
Resten är skottehistoria; Bingo vann nästan allt som gick att vinna, inklusive BIS på Blackpool All Breed Ch-ship show och BIS på National Terrier. I aveln visade han sig passa fabulöst väl till den obesläktade Ch Kennelgarth Viking. Viking parades med Bingo-döttrar och vice versa i oändliga kombinationer. Kvalitén var enastående jämn och hög, ibland kunde nästan alla vinnare på en utställning vara resultat av denna union.
Sedermera såldes Bingo till USA för en mycket stor summa och gjorde 1967 sensation genom att bli BIS på amerikanska prestigeutställningen Westminster. Bingo ligger fortfarande högt på listan över top producers.
Se det var en riktig saga!

Av Ingrid - 17 oktober 2008 14:03

foto: Stig AhlbergVem är den här fina 60-talsskotten? Jo, den är en av skotsk terriers verkligt stora kanoner. Läs den spännande historien i nästa avsnitt av skottebloggen om hunden som genom slumpen, kanske dåliga språkkunskaper, kanske av bekvämlighet... inte kom till Sverige som erbjudet var.

Av Ingrid - 15 oktober 2008 13:26

foto: Mia Sandgren


Raglan Reform Club 4 x BIR.valp


Äg Ingrid Sigfridsson, uppf Dan Ericsson


e Ch Peppone zum Stiefelchen u Raglan Rival Queen 2 cert vinstrikaste skottetik2007---Glädjande läsarintresse! Lilla skottebloggen har snart segat sig upp på listan över de 100 populäraste bloggarna - av 24.000 bloggar.








Av Ingrid - 15 oktober 2008 09:47

Stig Ahlberg avled den 16 september 2001. Han var sedan många år hedersledamot av Svenska Kennelklubben. Han skrev under pseudonymen "Black Jack" i Hundsport, många gånger med skarpa synpunkter men alltid på ett kärleksfullt sätt. Han var en duktig uppfödare under kennelnamnet Ragtime. Stig Ahlberg fick SKK:s högsta utmärkelse Hamiltonplaketten för sin uppfödning av airedaleterrier.






Stig Ahlberg började sin tidningsmannabana som riksdagsreporter, sedermera blev han redaktör för tidningen Röster i Radio/TV. Han var samtida och god vän med alla "de stora" i tidningsvärlden - Jan-Olof "Jolo" Olsson, Lars "Ulven" Ulvenstam, Björn von Rosén... Stig Ahlberg var en flitig debattör i Hundsport, gärna inom områdena uppfödning och utställning. Han kunde krydda sina inlägg med attiskt salt. Sådan var Stig Ahlbergs ställning inom SKK, att han kunde framföra även skarp kritik. Det finns ingen liknande debattör idag. Jag minns att han även mycket intresserade sig för vikten av "typ" och hävdade att "felsökeri" ofta skymmer den viktiga helhetsbilden för domaren.






Stig Ahlberg hade sällsynt goda utförsgåvor; han hade allt - bildning, kunskap, utseende, stil. Han den främsta tillskyndaren av engelsk hundsport och brittiska traditioner. Själv var han den perfekte gentlemannen och talade den bästa engelska jag hört.






Jag hade den stora turen och förmånen att få räkna mig till den stora vänkretsen. Otaliga är de gånger man stannade bilen utanför den vackra gården Rilanda i Roslagen, gick uppför trappan till höger kantade av underbara målningar av Richardis Sörvik, för att sedan sitta ner och i timmar samtala om hundar och hundsport. Ingenting kändes viktigare. Det spelade ingen roll hur motigt livet ibland kunde te sig; vara man hemma hos Stig och Vivian och Ann-Charlotte, deras mångåriga hjälp, så blev allt genast roligt igen.






Det var fantastiskt att få lära känna en man som delade såväl yrkesroll som hobby med en själv. Av Stig lärde jag mig mycket om hantverket, om journalistens ifrågasättade och kritiska förhållningssätt. Detta har jag varit mig till stor nytta och glädje, och möjligtvis också till stort besvär.






I Rilanda startade Stig en förlagsverksamhet under namnet Lilla Förlaget, och gav ut en rad rasböcker, som nu är eftersökta collectors items. Ett par manus ligger fortfarande i min skrivbordslåda, med Stigs kärleksfulla redigeringar och kommentarer.






Stig var den sanna djurvännen, han älskade hundar och kunde allt om terrier. Framför allt älskade han skottar, som han sågs som Guds gåva till mänskligheten. Det var högtidsstunder att höra honom tala om de främsta under rasens storhetstid; om körsnär Sven Sundquist och hans av Brååtha-skottar, om Birgit Westerström, kennel Ferox. Han berättade om hur det gick till när Am & Eng Ch Bardene Bingo sånär hamnade i Sverige, men istället exporterades till USA och vann BIS på Westminster...






Stig tröttnade aldrig på att esteticera över en fin skottes alla bästa poänger - den vackra obrutna linjen från öronen, över halsen och de väl anlagda skuldrorna... den speciella skottekaraktären som måste upplevas! En bra skotte hade alla de bästa av terrieregenskaper och nästan inga dåliga. Främst av alla, enligt Stig, var Ch Raglan Royal Commander. När denne exporterads till Schweiz, var Stig inte riktigt sig själv på flera dagar...






Sista minnet av Stig var, när han ännu 80-årig, insisterade på att visa sin nya stjärna. Han gick ut och hämtade en ung airedale från kenneln, jag kan ännu i andanom höra hans glädje och stolthet: "Har du sett maken till bakställ på en tik!"






Den rösten och bilden när han svänger sin keps till avsked, så minns jag Mr Hundsport, Stig Ahlberg.













Av Ingrid - 14 oktober 2008 16:39

...http://ulvus.bloggagratis.se/
Uppbygglig läsning ang bl.a The Winter of Our Discontent - med analys och kommentarer. Not to be missed!

Av Ingrid - 14 oktober 2008 08:42

Vackra skottetiken Can Ch Raglan Ravishing (Ch Raglan Ricardo - Ch Floreo Watercress), ägd av kennel Glenscot, Graham & Janice Ramsden i Canada. Ravishing har varit en consistent winner och slog nu till med BIS-vinst på utställnig i Fraser Valley i Canada! Hon är för övrigt syster till Spansk Ch Raglan Ring the Bell.Stort grattis till uppfödaren! OCH skotterasen! För oss som har röda hjärtan med vita knutar klappande i bröstet är det härligt att återigen se en svenskfödd skotsk terrier i toppen utomlands.Bilden är från en tidigare triumf.

Av Ingrid - 14 oktober 2008 08:26

Förliden helg var Dans dag hela da´n - och då menas förstås Dan Ericsson, kennel Raglan. Eller vad sägs om följande: först dömde Dan Ericsson med bravur och sedvanlig noggrannhet på Terrierklubbens utställning i lördags. Direkt efter - ja, det blev väl förhoppninsvis några timmars sömn? - satte han sig i bilen med sin kära Pompe - labrador retrievern Raglan Braveheart - och körde till Sundsvall. Där vann Pompe med Dan "i snöret" 3:e certet och R-Cacib på Svenska Kennelklubbens internationella utställning i söndags under Eeva Rautala, Finland och är därmed CHAMPION!!



Raglan Braveheart blev nyligen BIS på Labradorklubben/östras höstutställning i Bålsta. Han är kennel Raglans 125:e(!) egenuppfödda champion. Vad ska man säga? Konkurrensen är ju inte direkt blygsam i den rasen...



En enastående uppfödargärning!



Bilden är en stilstudie på hemmaplan. Vilka killar!



Och inte nog med det...

Av Ingrid - 13 oktober 2008 08:12

Dagens betraktelse skulle egentligen vara med på Ulvusbloggen, men då jag ville illustrera den, och de tilldelade bilderna är "slut" så kanske den lika bra platsar här. Ämnet är ju - delvis - terrier...















Helgens besök på Terrierklubbens utställning lämnade ingen frid i sinnet...















Jag har förvisso aldrig ägt en terrier, eller ens en strävhårig hund, men alltid känt mig dragen till denna grupp. Hundsportens vagga stod i Storbritannien och då speciellt i just terriergruppen. Temperaturen är snäppet högre, engagemanget känns riktigare. Man tävlar och konkurrerar i bästa sämja - gissningsvis är det kanske inte alltid så, men det VERKAR att vara på detta viset. Sporten är liksom på allvar, stämningen stiger runt ringarna... det klappas och applåderas utan att någon flåshurtig speaker behöver uppmana därtill. Folk är sportsliga på genuint sätt, man håller reda på och hjälps åt med varandras hundar. Det är engagemang som känns äkta och ej påklistrat.














Man träffar riktiga hundmänniskor som framgångsrikt intresserat sig för sin ras och vår sport i kanske 40 år eller mer. Det är bra för mig att möta gamla och nya hundvänner. Man påminns om hur saker och ting borde få vara och blir på gott humör för resten av dagen. Som t.ex Mia Sandgren (kerry blue) som kan få en hel trist utställningshall att lysa upp, med mängder av personality plus, kunnighet och stil. Eller kända westiepersonligheten Birgitta Hasselgren, som efter bedömningen spontant hjälpte en novis i ringen med värdefull träning och tips. Och varför inte SKK:s 1:e vice ordförande Carl-Gunnar Stafberg, som med liv och lust tävlade med sina border terriers och spänt väntade utanför ringen med sin fina tik. Många VIP:s i toppen nöjer sig numera annars med att glassa i organisationens f n bästa gren - vilket är konferenser och likställda evenemang.















Jag känner mig djupt bekymrad över det sätt som vårt sport utvecklats under de senaste decennierna. Kynologin är satt på undantag och ersatt med, tja... vad ska man kalla det? Vi har sett ett intåg av Management; chefskulturen, direktörerna, corporate bullshit...













Hundsporten är en konst och konst kommer av att kunna. Nu har hundaveln hamnat i händerna på genetiker och betalda konsulter, uppfödning har reducerats till rutor som ska prickas av: röntgen, MH, etc. istället för att titta på hundarnas fel och förtjänster och utgå från det och standardens beskrivning av idealet. Traditionellt selektiv kvalitetsavel har blivit raseliminering. Detta håller man på med sedan decennier utan att bry sig om att utreda effekter, och vad värre är; när effekter faktiskt utreds kör man trots ett negativt resultat på i samma spår. Det finns en ovilja, ända upp i organisationstoppen, att ta till sig resultat och forskning som visar att något av älsklingsprojekten varken gör till eller från för att förbättra hundaveln. MH, som i början av 2000-talet infördes som krav för registrering av brukshundar, skulle utvärderas efter 5 år. Detta har inte skett. Schäfer har röntgats i 50 år och har fortfarande 25-33 procents HD. Samtidigt befinner sig brukshundraserna i fritt fall, registrerings- och kvalitetsmässigt - nyligen påtalat i bl.a Domarbladet. På WDS blev detta uppenbart då, med något undantag, svenskfödda hundar inte alls kunde hävda sig.








Hundraserna bli alltmer lika varandra, lång hals, kort rygg, överdrivna vinklar, t o m i rasstandards där tondöva översättare och andra klåfingriga lyckas dra en grå nivellering över rasavelns stöttepelare. Dessutom visas alla raser (nästan) likadant - d v s i en rasande fart.













Den förtjusande airedaleterrierbilden från 30-talet, tillägnas vännen Stig Ahlberg, airedaleterrierman, domare, redaktör för Röster i Radio/TV och mångårig skribent i Hundsport under signaturen Black Jack. Vi saknar Stig! Han älskade hundar och hundsport, han hade inte gillat the Management People.

Skapa flashcards