En underbar huvudstudie av skottehistoriens storhet, Eng Ch Kennelgarth Viking

Ur Rasstandarden

Huvudet skall vara långt utan att vara oproportionerligt till hunden storlek. Skalle och nosparti skall vara lika långa. Skallens längd tillåter skallpartiet att vara relativt brett och ändå ge intryck av att vara smalt. Skallen skall vara nästan flat. Stopet skall vara lätt men tydligt markerat mellan skalle och nosparti, alldeles framför ögonen. Nostryffeln skall vara stor och i profil ser linjen från nosspets till haka ut att slutta bakåt. Nospartiet skall vara kraftigt och helt igenom djupt. Kindbenen skall inte vara utåtstående.

Kommentar ur Raskompendiet (med vänligt tillstånd av Skottefederationens ordförande)

För att skotten huvud skall kunna anses helt korrekt krävs att en mängd detaljer är riktiga. Den viktigaste av dessa är själva skallen. Standarden säger klart att den skall vara relativt bred men att huvudet dvs också nospartiet inräknat, skall vara så långt att det hela, skallpartiets bredd till trots, skall se smalt ut. För att detta skall vara möjligt krävs ganska ansenlig längd. Huvudet skall hos idealhunden också vara helt slätt utefter kinderna och då man stryker efter huvudets sida, skall inga som helst utbuktningar, knölar eller muskler kännas. Det skall kännas plant. Så kallade grova kinder, med det avses alltför kraftig benformation eller ytliga muskler vid själva käkpartiet och bakom detsamma, är tyvärr ett vanligt fel hos många skottar.

Skallens översida, dvs partiet från ögonen till öronen, skall vara plant, utan utbuktningar, åsar eller knölar. Häridlag fallerar många skottar. Emellanåt är skallen liksom kluven i mitten och då denna fåra är alltför framträdande måste det betraktas som en avvikelse från standarden.

Det perfekta skottehuvudet har ungefär lika långt- skall som nosparti och en accentuering av endera av dessa delar ger obalans åt huvudet. Alltför långt skallparti i förhållande till nospartiet ses sällan medan det motsatt är tämligen frekvent. Det är ett mindre fel under förutsättning att nospartiet är kraftigt, väl utfyllt och inte tunt eller snipigt.

Huvudets två delar skall i princip vara i parallella plan. Obeservera dock att standarden inte nämner detta! Mellan nos- och skallparti skall det finnas en svag avsats. stopet, som kan beskrivas som ett lågt trappsteg mellan ögonen. Avsaknad av stop förekommer emellertid och ger hunden ett främmande uttryck. Alltför kraftiga stop är sällsynta men förekommer dock och är i sådanan fall felaktiga.

En inte helt ovanlig företeelse på många skottar är uppnäsa. En korrekt skotte har en smått aristokratiskt nedböjd näsa och detta nämns också i standarden. Observera att skotten i profil inte skall ha en markerad underkäke.

Slutligen: längd och kraft i kombination med ädelhet är nyckelord vad gäller skottens huvud. Ett korrekt skottehuvud är långt, torrt och påminner till formen om en tegelsten.