En underbar huvudstudie av skottehistoriens storhet, Eng Ch Kennelgarth Viking

Ur Rasstandarden

Huvudet skall vara långt utan att vara oproportionerligt till hunden storlek. Skalle och nosparti skall vara lika långa. Skallens längd tillåter skallpartiet att vara relativt brett och ändå ge intryck av att vara smalt. Skallen skall vara nästan flat. Stopet skall vara lätt men tydligt markerat mellan skalle och nosparti, alldeles framför ögonen. Nostryffeln skall vara stor och i profil ser linjen från nosspets till haka ut att slutta bakåt. Nospartiet skall vara kraftigt och helt igenom djupt. Kindbenen skall inte vara utåtstående.

Kommentar ur Raskompendiet (med vänligt tillstånd av Skottefederationens ordförande)

För att skotten huvud skall kunna anses helt korrekt krävs att en mängd detaljer är riktiga. Den viktigaste av dessa är själva skallen. Standarden säger klart att den skall vara relativt bred men att huvudet dvs också nospartiet inräknat, skall vara så långt att det hela, skallpartiets bredd till trots, skall se smalt ut. För att detta skall vara möjligt krävs ganska ansenlig längd. Huvudet skall hos idealhunden också vara helt slätt utefter kinderna och då man stryker efter huvudets sida, skall inga som helst utbuktningar, knölar eller muskler kännas. Det skall kännas plant. Så kallade grova kinder, med det avses alltför kraftig benformation eller ytliga muskler vid själva käkpartiet och bakom detsamma, är tyvärr ett vanligt fel hos många skottar.

Skallens översida, dvs partiet från ögonen till öronen, skall vara plant, utan utbuktningar, åsar eller knölar. Häridlag fallerar många skottar. Emellanåt är skallen liksom kluven i mitten och då denna fåra är alltför framträdande måste det betraktas som en avvikelse från standarden.

Det perfekta skottehuvudet har ungefär lika långt- skall som nosparti och en accentuering av endera av dessa delar ger obalans åt huvudet. Alltför långt skallparti i förhållande till nospartiet ses sällan medan det motsatt är tämligen frekvent. Det är ett mindre fel under förutsättning att nospartiet är kraftigt, väl utfyllt och inte tunt eller snipigt.

Huvudets två delar skall i princip vara i parallella plan. Obeservera dock att standarden inte nämner detta! Mellan nos- och skallparti skall det finnas en svag avsats. stopet, som kan beskrivas som ett lågt trappsteg mellan ögonen. Avsaknad av stop förekommer emellertid och ger hunden ett främmande uttryck. Alltför kraftiga stop är sällsynta men förekommer dock och är i sådanan fall felaktiga.

En inte helt ovanlig företeelse på många skottar är uppnäsa. En korrekt skotte har en smått aristokratiskt nedböjd näsa och detta nämns också i standarden. Observera att skotten i profil inte skall ha en markerad underkäke.

Slutligen: längd och kraft i kombination med ädelhet är nyckelord vad gäller skottens huvud. Ett korrekt skottehuvud är långt, torrt och påminner till formen om en tegelsten.

Eng Ch, N & S Ch Raglan Rose Maiden at Brio - res Best in Show (BIS-2) Cruft´s 2004 - den största framgången för svensk uppfödning någonsin. Bild och nedanstående text, rasstandarden och kommentarer ur Skottefederationens raskompendium, med vänligt tillstånd av SF:s ordförande.



Rasstandard



Den skotska terriern är en stadig, kompakt hund med korta ben, lagom stor för att kunna gå ner i gryt. Den är alert och ger intryck av stor styrka och rörlighet i litet format. Huvudet förefaller långt i förhållande till hundens storlek. Rasen är mycket rörlig och aktiv, sina korta ben till trots.



Skotsk terrier är lojal och trogen, värdig, självständig och reserverad, men modig och mycket intelligent. Den är djärv men aldrig aggressiv.



"Kommentar



Detta är skottestandardens inledande stycke. Som sådant är det ovanligt långt och till vissa delar ganska detaljerat. Eftersom helhetsintrycket ger den bild som först fastnar på näthinnan vid bedömning av hundraser i allmänhet och skottar i synnerhet, är det också denna del av standarden den viktigaste. Observera första meningen: "... är en stadig kompakt hund med korta ben, lagom stor för att kunna gå ner i gryt..."



Här finns hela rastypen beskriven! En kraftig kompakt hund eftersträvas och tunna, långsträckta skottar, med tendens till slankighet är alltså inte förenliga med standardens krav.



Kompaktheten och den kraftiga, nästan undersätsiga, byggnaden av en bra skotte kräver djup och massa hos hunden och det är så en bra skotte skall vara konstruerad. För att en hund skall ge ett kompakt intryck måste den också vara kort - en lång hund ger ett avlångt intryck, vilket inte heller är korrekt. Den moderna skotten har utvecklats från grythund till sällskapshund. Det hindrar emellertid inte att vissa för grythunden karaktäristiska drag skall finnas kvar hos den moderna skotten. Detta gäller bl.a storleken: "... lagom stor för att kunna gå ner i gryt, ...". Alltför kraftiga kompakta skottar kan omöjligt komma ner i gryt, alltför klent byggda kan knappast ta sig därifrån, åtminstone inte med livet i behåll, och dessa ytterligheter är alltså förkastliga. Andra viktiga drag finns med i standardens första stycke: En kort beskrivning av huvudet där det helt klart framgår att det skall vara långt.



Temperament då? Javisst finns det omnämnt! Skotsk terrier är lojal och trogen, värdig, självständig och reserverad men modig och mycket intelligent. Den är djärv men aldrig aggressiv."

Raskompendiet finns på http://www.skottefederationen.se/ och är alldeles utmärkt, faktiskt bland det bästa vi har sett i den vägen! En kärleksfull, kunnig och noggrann beskrivning av den skotska terriern.

Vad är det för märkvärdigt med skottar? En liten tjock terrier... Är det något speciellt med en sådan?





Skulle en utanförstående antyda något i den vägen, antar den sanne skotteälskaren en min som om någon undsluppit sig en grovhet om Drottningen...




Quality - går int´å förklara för den som int´ begrip, men här görs ändå ett försök. The American Kennel Club beskriver skotten:





"The Scottish Terrier is a small, compact, short-legged, sturdily-built dog of good bone and substance. His head is long in proportion to his size. He has a hard, wiry, weather-resistant coat and a thick-set, cobby body which is hung between short, heavy legs. These characteristics, joined with his very special keen, piercing, "varminty" expression, and his erect ears and tail are salient features of the breed. The Scottish Terrier's bold, confident, dignified aspect exemplifies power in a small package."





"The gait of the Scottish Terrier is very characteristic of the breed. It is not the square trot or walk desirable in the long-legged breeds."





"The Scottish Terrier should be alert and spirited but also stable and steady-going. He is a determined and thoughtful dog whose "heads up, tails up" attitude in the ring should convey both fire and control."





Den sanna skotten är sammansatt av hans hemlands komplexitet. Han passar lika bra bland dimmiga hedar som på Englands grönaste gräs i lantbruksutställningens älskvärda vänlighet. Han kan påminna om romantiska drömmar framför kolbrasan i biblioteket, lika väl som om det omutliga modet hos skotteuppfödaren, som stannande i London med sina hundar under kriget och blitzen, och klarade bombnätterna tillsammans med skottarna, under ett träd i en park - sällskapsdjur fick inte tas med i skyddsrummen...





En riktig skotte går inte att följa med mätsticka eller måttband eller testbanans poängblock. Skottens "fire and control" ska förnimmas i varje del av hans väsen. I arrogansen i den intensiva blicken under tuktade ögonbryn, i morotsvansens morska darrning... This little thick-set Terrier... skulle inte kunna röra sig och föra sig som han gör, skulle inte kunna fånga ögat så snart han kliver in i ringen. Just därför att han är en riktig skotte sker precis detta. Det finns en charm i skottens värdiga rörelser, det sker ett under när en välvässad topp-skotte intar ringen... Alla som varit med vid ett sådant speciellt tillfälle minns det hela livet. Bedömningen avstannar i ringarna runtom, alla tittar på den Skotska Terriern...




Som på Världsutställningen i Dortmund 2003. En ung skotte debuterade, Raglan Roslin William klev in i strålkastljuset, och tittade sig nyfiket omkring. Och där har han stannat kvar... Resultatet vet vi: Ross blev med tiden Multichampion, konsistent BIG- och BIS-vinnare, mm. Så här beskrev hans ägare Marina den historiska entrén:





"Ross was in Junior Class, 14 Months old, first time out and with a total entry of 108 Scotties !!!!











Ross had a very special handler-breeder, my friend Dan Ericsson and thanks a lot to breeder-judge Mrs. Ilse Freerksen to have appreciated his qualities and also a big thank you to Group Judge Mrs. Elke Peper so to all exibitors and people that liked him and made a real standing ovation when Ross won the Best of Breed.











It was a beautiful day for us all !!"

Heather Herald

Se här från en artikel på nätet http://www.swstc.co.uk/history.htm

om skotsk terrier under krigsåren. Intressant att notera restriktionerna angående utställningsresandet i slutet av texten. Kanske är vi med dagens miljötänk, snart tillbaka dit?



The birth of the Scottish Terrier Breeders & Exhibitors Association taken from an article written and researched by Miss Catherine Owen and I quote :-



"After the south of England Scottish Terrier Club amalgamated with the parent club STC(E) in 1925, it was felt that the large Scottish Terrier community in the south were not being catered for in an adequate manner. So a group of dedicated 'Breeder and Exhibitors' applied to the Kennel Club for recognition. This application was granted on April 10th 1934 and so the STBEA was born.



It was decided to hold a sanction show at Handel Street Drill Hall, Bloomsbury, on Friday July 6th with judging commencing at 5.15 pm. Judge Mr J. Walsh (Electra) past on an entry of 123 made up from 72 dogs in the 12 classes. Best Dog Albourne Valorous, Best Bitch Albourne Veronica and Best puppy Albourne Happy Man- a clean sweep for Mr Cowley!



Three or four member sanction and open shows were held annually until Championship status was granted and the initial event at this level was held on May 10th 1939. Mrs Caspersz was elected to judge the 130 entries from 57 dogs. Best In Show went to Heather Independence, a two and a half year old, dark reddish brindle, owned by Mr James Chapman.



All activities in the canine world were severely curtailed during the war and it was not until Mrs Ivor Jones and Miss B. Penn-Bull called a general meeting in June 1943 that a new committee was appointed and the club was re-established and Miss B. Penn-Bull was elected Secretary.



Throughout the war, dog shows remained restricted to a 25 mile radius and in the London area, apart from breed shows, consisted of 25 class variety events. In spite of the uncertain situation including the flying bomb attacks, packed crowds attended and competition was hot. At the close of 1944 membership stood at 107."

Vänligt tillrättaläggande har kommit från Monika Knutsson-Hall! Tack så mycket!Hej Dubbel Ferox har fel stamtavla.Han var e Philabeg Reek u Mountebanks Cherry.Han var inte Birgits stamhund men han var den förste som vann stort. hon födde upp skottar redan på 30 talet. Mycket fint skrivet om Birgit hälsningar Monika K-H

USA har valt!

Det vet man inte - i skrivande stund. Men en skotte vid presidentens fötter har givit ämbetet den rätta stringensen och signalerar bestående värden som omutlig lojalitet, humor och filosofiskt lugn.

Nu är det dags att säga farväl till George W Bush, USA:s president och ägare till Barney, skotsk terrier. Barney är den senaste i en lång rad skottar i The White House. Den mest kända av dem är Fala, född 1940, Frankling D Roosevelts berömda följeslagare.


Följande USA-presidenter var skotteägare:


Dwight Eisenhower; Telek och Cassie


Ronald Reagan; Scotch och Soda


Teodore Roosevelt; Jessie.